Ungdomsvasan 2016

Ungdomsvasan arrangerades för nionde året och samlade i år 636 startande. I samband med att sonen deltog i tävlingen så hann jag fotografera en och annan skidåkare. Visst finns det återväxt…



Lule älv genom rosafärgade glasögon

Bra och mindre bra recensioner hör ju till den här världen. Och nog hade det varit tråkigt om alla tyckte likadant. Men tänk vad recensenten hade rätt i saken om mina rosa glasögon…

“Varför fotografen envisas med att placera in pastellfärgade dimslöjor i flera av fotografiernas förgrund, är dock mig en gåta. Är det månne de rosafärgade glasögonen som inte tagits av?”

Hur som helst, med eller utan rosa glasögon, här följer hela recensionen.

Det är uppenbart att det är med stor kärlek och entusiasm som teamet bakom Luleälven - Möten i norr dokumenterat trakterna i och runt Lule älvdal. De beskriver sig själva som ”sörlänningar” i texten, och med den brasklappen är det ju svårt att vara alltför kritisk mot framställningen eller i faktagranskningen. Och till och med en kraftverksdamm kan ju se fotogenique ut, särskilt från helikopter, varifrån mycket av fotomaterialet tagits.

Författarna bockar av de turistiskt obligatoriska platserna, och om det inte vore för bokens kaffebordsstorlek skulle den lätt fungera som besöksguide i regionen. Det är alltså väl bevandrad och omskriven mark som boken rör sig på. Den kognitiva konflikten mellan synen på trakten som ”vildmark” och ”industrilandskap” hanteras diplomatiskt av författarparet, som dels prisar Luleälvens historiska och nationellt viktiga energibidrag, dels försiktigt undrar varför samerna inte togs mer hänsyn till i utbyggnaderna.

Ja, det kan man undra över, men knappast förvånas, när det handlar om ett bolag som under hela sin historia excellerat i expropriation, miljöförstöring, pengatörst och maktfullkomlighet. Vattenfalls moderna historia, t ex den skamlösa användningen av kol på den så kallade europamarknaden, är av gigantiska ekonomiska mått, jämfört med exploateringen av Luleälven, men av precis samma skrot och korn.

När det gäller energi tycks författarna ha snöat in på Facebook-servrarna i Luleå, och deras energianvändning. Man verkar tro att det är skillnad på vattenkraft och andra typer av elkraft. Nu är det ju så att elen till serverhallen kommer från ett elnät, och det elnätet sitter ihop med hela landet. Och däri cirkulerar samtliga energislag producenterna tillhandahåller. Luleälven får dock fungera som isbiten i drinken – en avkylande effekt på maskiner och på aktieägarnas pannor.

En sak som slår mig när jag läser hur en inte tidigare i trakterna så bevandrad resenär upplever sammanhangen, är att det börjar snart bli ont om människor som upplevt skillnaden mellan en naturlig Lule älv, och den hårt reglerade. Generationsväxlingen pålagrar de historiska skeendena och människors upplevelser av dem. De riktigt gamla som varit med om alla faser och fasor i utbyggnaderna har tränat sig på att bita ihop, den tid de har kvar.

De mest positiva omdömena om ”älven”, som författarna samlat ihop, kommer från personer som har andra boplatser, stugor, eller tillflyktsorter, som inte ligger i direkt anslutning till regleringsvattnen. Man kan bokstavligen säga att mycket vatten har runnit under broarna, sedan början av 1900-talet, och de gamla sårens oläkthet blir mer och mer osynliga.

Författarnas skildring bär därför både drag av objektivitet och naivitet. Objektivitet, därför att text och bild i boken är en nu-skildring, naivitet därför att man skummar så envist på den turistiska ytan med fjällvärldens och nationalparkernas storslagna vyer, och för att man med sådan förtjusning ”upptäcker” de pärlor som fortfarande finns kvar.

I sin helhet är Luleälven – Möten i norr, så korrekt i sin naturlyriska skildring i kombination med en pannrynkning över de olika konflikter som industrialiseringen medfört, att man kan misstänka projektbidrag. Kanske t o m Facebook sponsrat? Det må ju vara som det vill med det.

Texten har två spår, dels ”reseberättelsen” som verkar hopsatt från ett par års besök i trakterna, dels fördjupningar om t ex Vattenfall, eller Jokkmokks marknad. De två textslagen verkar ha olika diskurser och redigeringsstil, och kanske det är så att man delat upp arbetet mellan sig. Bildmaterialet är som nämnts ovan, ofta från luften, och ger det där panoramaperspektivet som man gärna förknippar med stora vidder, ”vildmark” och ”orörd natur”. Varför fotografen envisas med att placera in pastellfärgade dimslöjor i flera av fotografiernas förgrund, är dock mig en gåta. Är det månne de rosafärgade glasögonen som inte tagits av?

Nå. Som man säger här i det kärva Lappland. Den här boken är inte värre än någon annan i sin genre. Men inte heller bättre. Under all kritik är dock bildtexterna, som antingen inte går att läsa p g a den typografiska designen, eller också saknas helt, som om betraktaren uppmanas att se på en strandremsa av Lule älv, eller en anonym människa, som om det vore ett stilleben eller object d´art.

Jag hade tänkt passa på, nu när tillfället syntes passande, att ta upp paradoxer i Vattenfalls agerande, som t ex torrläggandet av Lulleketjeforsen, ovan Purkijaur, arrogansen gentemot EU:s vattendirektiv, som enligt Vattenfall skulle innebära konkurs, om de släppte på vatten i den 16 km torra älvfåran mellan Letsi och Porsi, och frånvaron av laxtrappor i ett vattendrag som haft laxfiske som livsnerven. Men till det krävs en annan bok. Anblicken av stenskravel på stranden mot Vaisaluokta,som den avbildas i denna bok, borde dock ta bort den värsta Lapplandsromantiken.

Maria Vedin / NSD den 19 januari 2016.


En praktfull bok

Bilden på bokens framsida gör en alldeles betagen. Och boken är Luleälven med underrubriken Möten i norr. Det är en stor och vacker bok. Texten står Sten Bergström och Mats Andréasson för. Naturfotograf Mikael Svensson har tagit bilderna.

De tre herrarna vill ge sin bild av Luleälven och dess avrinningsområde. Med avrinningsområde avses hela det område som genom rännilar, jokkar och större vattendrag leder vattnet till älven och Bottenviken. Utgångspunkten är deras ”personliga intryck från möten med människor, kultur och natur…”

Och de har verkligen fått med mycket! Vi får i kapitlet ”Ensamma in i vildmarken” följa deras vandringar in i Laponia. Lättläst beskriver de natur, kultur och historia.

I ”Vattnets energi” tar de upp en del av de politiska strider som föregick utbyggnaden av vattenkraften. Fastän texten inte är så omfattande hinner de även snudda vid både Vietaskuppen och Mikael Niemis bok Fallvatten. De berör också den vånda som exploateringen av älven orsakade samerna. I Paulus Utsis dikt framgår det tydligt vad vattenkraftsutbyggnaden har kostat ursprungsbefolkningen. Utsis upprepade ”Deras behov är gränslöst” om främlingarna som tar allt, som behöver allt, blir ännu mer smärtsamt och sant mot bakgrund av dagens gigantiska miljöproblem. Längs både Stora och Lilla Lule älv går färden. Till Jokkmokk, mötesplatsen, marknadsplatsen med både renrace och modevisning.

Entusiastiskt beskriver de en helikoptertur i strålande väder strax söder om det område där det i dagarna inträffat en tragisk flygkatastrof. Så olika kan det vara – en minnesvärd flygtur för den ene, en sista flygtur för den andre. Vidare ner mot Vuollerim och ett besök i Vattenfalls driftcentral. Sedan mot Boden och Luleå. Ett Luleå med världsarvet Gammelstad, isbrytare och klingande ismusik.

Färden avslutas i ”Havslandskapet” med besök på Brändöskär, Rödkallen och Sandgrönnorna.
Det finns mycket intressant att lära i Luleälven. De två som skrivit texten, Andréasson och Bergström, har lång yrkeserfarenhet av vatten och miljöfrågor. Den senare har t.ex. varit forskningschef på SMHI i tretton år.

Till sist bilderna, som upptar större delen av boken. De gör mig alldeles betagen; naturfotografen Mikael Svensson vet vad han gör! Och den här är hans sjunde fotobok. Ju mer man läser och ju mer man tittar på bilderna desto tydligare framgår det vilken fin bok man har framför sig.

Vi är nog många som borde kasta vår kamera i sjön – men det får man, som bekant, inte göra…

Luleälven/ Möten i norr kostar mellan 185 och 240 kronor och det är inte mycket för en så praktfull bok. Ta med den på resan mot fjällvärlden, rasta och läs! Eller sitt hemma och njut, fjärran från mygg, fjärran från strapatser!

Leif Lundström / Strandskatorna på nätet



Moments of Q4 - 2015

Dags att vända blad och gå in i ett nytt spännande fotoår samt göra en sammanfattning av det sista kvartalet under 2015. Jag väljer alltså ut en bild per dag när jag är ute och fotograferar, vilket resulterade i 64 bilder under tidsperioden oktober - december. Dessa bakas samman i ett bildspel genom tjänsten hos Animoto.

Kvartalet bjöd på många besök i Göteborg med omnejd, ett par stormiga dagar i Varberg och den sedvanliga avslutningen i Lofsdalen och Grövelsjöfjällen. Som final på 2015 råkade jag krascha mitt Nikon D810 hus men det är en annan historia…


En given presentartikel

”Här står vi nu stadigt på medarna bakom våra hundspann och en gudomlig sinnesstämning infinner sig när vi sveper fram över de snötäckta och tysta myrarna.”

Citatet är hämtat från boken Luleälven - Möten i norr, ett praktverk i stort format med foto av Mikael Svensson. Texten står Sten Bergström och Mats Andréasson för. Bilderna tar det större utrymmet av de 250 sidorna.

Författarna och fotografen har rest längs Stora och Lilla Luleälven från norska gränsen till Bottenviken. Man har gjort strapatsrika fjällvandringar och färdats med flygplan, helikopter, hundsläde, bil, kanot och motorbåt och intervjuat människor längs vägen.

Framförallt skildras fjällvärlden, världsarvet Laponia med nationalparkerna Muddus, Sarek, Padjelanta och Stora Sjöfallet och områdena vid Sulitelma och Rapadalen.

Kapitlet Vattnets energi handlar om kraftverksbyggen alltifrån starten i Porjus på 1910-talet fram till 1980-talet och den sista utbyggnaden. 15 stora kraftverk byggdes och dessutom väldiga regleringsmagasin. Suorvamagasinet är näst Vänern Sveriges största vattenmagasin.

Dessa stora ingrepp i naturen har givetvis väckt farhågor och protester. Vad som kan hända om Suorvadammen brister, har Mikael Niemi fantiserat om i romanen Fallvatten, vilket författarna noterar. De citerar också poeten Paulus Utsi, som själv tvingades flytta flera gånger till följd av vattenregleringarna. Han har uttryckt samernas förtvivlan över förstörda renbeten och boplatser:

– Jag förstår ingenting
– Själen är nedtryckt
– Se dig omkring!
– Hela boplatser är borta
– Främlingar har dränkt dem, deras behov är gränslöst

På sin färd längs Lilla Luleälv träffar bokens författare också på aktivister som protesterar mot provbrytningen i Kallak.

Renskiljning och renslakt bevittnas i Kvikkjokk: ”Trots att själva slakten är odramatisk med slaktpistol är det svårt att inte beröras. Vi är helt enkelt inte vana vid detta. I vårt modernas vardagsliv tänker vi sällan på hur det går till när djur blir mat för att till slut hämtas hem från ICA eller Coop.”

Vintermarknaden i Jokkmokk beskrivs framför allt som en stor kulturhändelse, allt dokumenterat med ett generöst bildurval.

Mikael Svensson framstår som en riktig mästerfotograf. Hans knivskarpa bilder vittnar om att moderna kameror ser vad inget mänskligt öga förmår uppfatta, och somliga naturscenerier ser nästan öververkliga ut. Den berättande texten har svårt att konkurrera med fotografierna. Den här boken är tack vare bilderna en given presentartikel.

Sven Nyberg / Kuriren den 7 januari 2016.



Bläddra bland naturbilder

Flera boktips och recensioner har publicerats på kultursidan den senaste tiden, eftersom julen är en bra tid för läsning. Den senaste veckan har några extra praktfulla fotoböcker anlänt till redaktionen, så här kommer fler litterära förslag till julklappar eller till att glädja sig själv med. Två av dem handlar om Norrbotten, medan den tredje delvis gör det. Alla har ett humant pris, omkring 250 kronor, trots att de känns påkostade.

Luleälven – Möten i norr handlar om kontraster längs det vattendrag som genom elkraftutbyggnaden skapade förutsättningar för Sveriges industrialisering under 1900-talet.

Jokkmokk, samernas kulturella centrum längs älven, borde i rättvisans namn vara en av landets rikaste kommuner men kom i 2014 års mätning bara på 71a plats (av totalt 289).

I avsaknad av rättmätig del av vattenkraftens vinster, kanhända politikerna tyckt att invånarna längs älven kan nöja sig med den på många sträckor fortfarande storslagna naturen.

Fotoboken ”Luleälven – Möten i norr” börjar vid Stora Sjöfallet. Fotografen Mikael Svensson lyfter därifrån med helikopter, för att tillsammans med författarna Sten Bergström och Mats Andréasson överblicka Luleälvens vattensystem och avrinningsområden.

Sedan följer en reseberättelse där varje uppslags bilder lockar in läsaren i texten. Där presenteras fakta om platser och människor längs älven, hela vägen från fjällen, genom odlingslandskapet, till städerna och sist fyrplatsen Rödkallen vid havet.

Det vackra och det fula är med, personliga intryck och väl underbyggda fakta likaså.

Den grafiska utformningen i kombination med pappersvalet gagnar fotografiernas skärpa och färgåtergivning och det är bilderna som gör att den här boken känns extra exklusiv. De är helt enkelt fantastiska.

Naturfotografen Mikael Svensson har även medverkat i flera av förlaget Votums tidigare böcker, bland andra utforskandet av Göta älv i Nordens längsta vattendrag tillsammans med Mats Andréasson som arbetat länge med vatten och miljöfrågor.

Sten Bergström har varit yrkesverksam vid SMHI, tiden före sin pensionering i egenskap av professor, han var forskningschef 1992-2005.

Karina Sundkvist / Piteå-Tidningen 22 december 2015.
karina.sundkvist@pt.se





Inspiration och passion

Jag är en av fem entusiaster som blivit intervjuad och finns med i Gustaf Janssons nya bok Inspiration & Passion. Den går att beställa i Gustafs webbshop men finns även att köpa som e-bok hos Bokus och Adlibris. Vinterbilden från Grövelsjöfjällen är en av mina bilder som finns med i boken.

“Inspiration & Passion - Fem entusiaster berättar” är en intervjubok jag jobbat med under hösten 2015. Mitt mål med boken var att lyft fram drivna människor som brinner för sin hobby. Att få ta del av resor från barnsben till vuxen ålder och att få inspireras av kreativa människor. Resultatet blev 86 sidor av härliga foton i färgtryck, envishet, glädje och bakslag.

Vad betyder eldsjäl för dig?

För mig handlar det om en person som kan offra allt för att utvecklas inom ett visst område.
Under projektet – Inspiration & Passion – har jag pratat med fem personer som fördjupat sig inom de fem viktigaste grenarna som jag själv varit ute och klättrat på. Fem personer som har en erfarenhet gemensamt, de brinner för det de älskar och ingen kan stoppa deras driv mot framgång!

Inspirationskällorna är:

Mikael Svensson (naturfotograf)
Andréas Göransson (speljournalist)
Oskar Pedersen (extremsportare)
Love Hultén (hantverkare)
Lars Nohrstedt (skulptör)


Mikael Svensson fångar vattnets väg

Mölndalsfotograf skildrar fjällvärldens skönhet

Det började på hemmaplan. Sedan dess har fotografen ­Mikael Svensson rest långt för att fånga Nordens vackraste vatten. Nu släpper han snart en ny bok.

– Det är ju nåt speciellt med ­vatten alltså. Man vill se varifrån det kommer och var det slutar, ­säger Mikael Svensson.

Som frilansfotograf tar han sig an alla möjliga uppdrag – han har plåtat för både bildbyråer och mäklar­firmor till exempel. Men det är böckerna om vattenvägar han brinner allra mest för.

– Jag började med en bok om Mölndalsån 2007. Mölndalsån är ju lite bespottad men jag ville visa att den är så mycket annat än den här delen som rinner genom stan.

Han fick med sig ett förlag och en frilansjournalist på idén, som visade sig bli början på ett mångårigt projekt. Efter debuten har det blivit ytterligare två böcker med vattentema. Först en om Göta älv- och Klarälvssystemet, sedan en om Dalälven.

Nu är det Lule älv som står på tur att skildras. En gigantisk vatten­åder genom Norrbotten och Lappland, nästan 50 mil lång och med en stor betydelse för den svenska energiförsörjningen. Tio procent av den svenska elproduktionen härrör från älven.

– Det är lite speciellt med alla kraftstationer. Det var spännande att komma in i dem och titta, säger Mikael Svensson.

För att få tillträde till de normalt svåråtkomliga miljöerna har han haft god hjälp av sina medför­fattare, vattenkonsulten Mats ­Andréasson och klimatexperten Sten Bergström.

Trion släpptes inte bara in i kraftstationer, utan också i it-jätten Facebooks gigantiska serverhall i Luleå, belägen i älvens absoluta närhet.

– Det var väldigt annorlunda. När vi satt och pratade med dem så var det en person från Facebooks ­huvudkontor med på en skärm för att höra vad vi sa, berättar Mikael Svensson.

Hur mycket tid han lagt ner på ­resor, fotograferande och efter­arbete vågar han knappt tänka på. Men trots att timpengen kanske är låg vill han gärna göra fler böcker på samma tema.

– Jag har börjat jobba med ­Vänern nu. Vi siktar mot 2017 ­någon gång. Det blir som ett gift det här, säger han.

Fredrik Hofflander / GP den 29 November 2015.
fredrik.hofflander@gp.se



Ljus och kultur i Borgvik

Klockorna tickar vintertid. Det mörknar. Men i Borgvik lyser träden och byggnaderna, hyttruinen och vattenfallet. Även bryggan som sträcker sig ut i Vänern. Var du inte där förra helgen har du chansen kommande helg.



Luleälven möten i norr

I december 2015 kommer min nästa bok. Denna gång är det Luleälven som jag tillsammans med Mats Andréasson och Sten Bergström utforskat. Även denna kommer ges ut av förlaget Votum och vara formgiven av Maria Mannberg.

Luleälven är kontrasternas älv. Här skapade vattenkraftutbyggnaden förutsättningar för Sveriges industrialisering under 1900-talet. Idag bidrar älven med ungefär 10 procent av landets produktion av elkraft. Detta sker mitt i världsarvsområdet Laponia, som innehåller några av våra mest spektakulära nationalparker.

Luleälven hämtar sitt vatten från Sarek, Padjelanta, Stora Sjöfallet och Muddus samt delar av Norges högfjäll och glaciärer. Området är också samernas och rennäringens rike. Jokkmokk med sitt museum, sin skola och vintermarknad är samekulturens centrum i Luleälven. Därifrån flyter Lilla Luleälv till Voullerim för att förenas med Stora Lule älv.

När Luleälven, via odlingslandskapet, närmar sig havet passeras militärstaden Boden och residensstaden Luleå, med universitet och energikrävande industrier. Industrialiseringen av älven började med timmerflottningen, gruvnäringen, järnvägen och stålindustrin. Idag är Facebook en stor användare av Luleälvens förnybara energi.

Resan längs älven avslutas i havslandskapet med fyrplatsen Rödkallen som en naturlig slutpunkt. Dit når man via ett unikt skärgårdslandskap, som präglats av älvens tillskott av sandmaterial och en landhöjning som pågått ända sedan den senaste istiden. I boken vill vi ge vår bild av Luleälven. Utgångspunkten är ett stort bildmaterial men också personliga intryck från möten med människor och natur i området.



Vargön

Är det här som Vänern regleras? Eller är det kanske i domstolsakten som omfattar över 42000 sidor och omkring 1600 kartor, ritningar och planscher? Eller är det i Bispgården 7 mil nordväst om Sundsvall? Det är i alla fall där som de trycker på knappen när utskovsluckorna öppnas. Idag hade vi den stora förmånen att få en initierad och trevlig guidning vid Vargöns kraftverk. Tack för det Vattenfall!


En egen strand

Vid Vänern finns många klippbad och sandstränder. De populära kan vara välbesökta, men eftersom det enligt Statistiska Centralbyrån finns 200 mil strand är det lätt att hitta en egen plats. Som här, vid Gaperhult, där vi svalkade oss i hettan.


33:an

Ja nu är det slut på gamla tiden
nu är det färdigt inom kort.
Nu ska hela rasket rivas,
nu ska hela rasket bort.
Så jag tar farväl
och stora tårar rullar på min kind.
Nu är det slut på gamla tider,
nu går trettitrean i himlen in…

Härom dagen revs Storgatan 33 medans jag stod och nynnande på 34:an. För er som inte märkt det så går Mölndals centrum mot nya tider. Läs mer om Mölndals innerstad och planerna för framtiden.


Skördetid

Vi har nog aldrig sett så många traktorer och skördetröskor på en dag som vi gjorde under vårt besök i Grästorp. Det är bråda dagar för snart är regnet här. Kommunen kallar sig en ”lantlig dröm” och vi kan inte annat än hålla med.


Nossan II

I går tog vi med oss skeppet Nossan II till Grästorp där vi blötlade oss i Nossan, Mjölån, Lannaån och Dättern (en vik av Vänern). Det är en smidig liten farkost på strax under tre kilo som vi hittade hos Avanza Kayak & Outdoor. I sommar har den bland annat hjälpt oss runt i Djurö skärgård och varit på vift i Dalaskogen där Jan-Olov inventerat översvämningsrisker.



Using Format