Reportage i Tidningen Foto nr 5 / 2007

Det flyter varken timmer eller pråmar på Mölndalsån längre. ån som i fornstora dagar var av stor betydelse, både som dricksvatten, transportled och som drivkraft åt alla kvarnar.

Idag har dess funktioner försvunnit in i historieböckerna, och att dricka dess vatten är inte det första man tänker på. När jag hösten 2004 återvände hem till Mölndal såg jag min barndomsstad med nya ögon - och återupptäckte Mölndalsån. I slutet av 2006 gjorde ån ett nytt försök att få uppmärksamhet då den än en gång svämmade över och lade stora delar av centrala Mölndal under vatten.

De flesta känner Mölndalsån som den lungt flytande ån mellan Mölndal och Göteborg. även jag gjorde detta tills jag en dag studerade kartan och insåg att Mölndalsån hade sina källområden i östra och Västra Nedsjön, i trakten av Hindås, cirka tre mil öster om Mölndal. Det blev starten på mitt fotoprojekt. När jag sedan lånade hem all tänkbar litteratur om vad som skett längs med ån så var jag fast. Genom min kameras skarpa och ibland oskarpa öga, ville jag låta besökarna följa med på en vattnets resa, längs de vackra naturområdena. Natur som man lätt kan bli hemmablind inför då man dagligen passerar förbi. Jag ville även visa de gamla fabriksmiljöerna som nyttjat åns vatten på alla möjliga sätt och vis, ett arv från gågna generationer.

Under projektets gång har jag försökt fånga alla årstider. Jag har en förkärlek till vintern och den lite mer bistra perioden under året, eller tiden då årstiderna skiftar. Det kan ge lite mer stämning i bilderna än en högsommardag.

Kompositionsmässigt är jag mycket för det rena och grafiska. Innehåller sökaren allt för många detaljer som spretar åt olika håll, och som jag inte kan få ordning på, står jag över den bilden. Vanligtvis i mitt fotograferande brukar jag blanda konkreta och abstraktare bilder. Men i det här projektet har jag överlag satsat på de mer dokumentära bilderna. Det finns inte så många människor med i mitt bildmaterial. Mycket beroende på att ån i dagens samhälle inte brukas av människor på samma sätt som förr. Istället har jag fokuserat på naturen och miljöerna. Hade jag haft möjligheten att färdas tillbaka i tiden så hade snarare fokuserat på människorna eftersom de var åns livsnerv, allt från flottare till pråmdragare.

Bilderna har resulterat i ett antal utställningar och ett bildspel. Som varje fotograf går man i drömmar om att nån gång få göra en bok. Jag insåg ganska snabbt att genom att göra en ren fotobok skulle man gå miste om halva ån - historien var tvungen att få komma med.

Så jag kontaktade frilansjournalisten Agneta Tjäder för att skriva texterna och vi är nu i slutfasen med boken om Mölndalsån. En sak jag fångats av är hur något som en gång var så betydelsefullt kan förlora i värde. ån finns kvar, men är förbrukad.

Mölndalsån var en gång en livsnerv, men är nu princip bortglömd. En av mina bilder, föreställande en upptagen blå båt, tycker jag symboliserar denna känsla för ån. Den har haft sin gyllene era, men ligger nu och känner sig bortglömd och väntar på bättre tider.

Tidningen Foto nr 5 / 2007


Hallå där Mikael Svensson

Mikael Svensson, fotograf, har blivit invald i föreningen Naturfotograferna.

Grattis till ditt nya medlemskap. Vad betyder det för dig?
-Man blir stolt. Många man ser upp till är med i Naturfotograferna. Det är en bekräftelse att man nått en viss nivå med sina bilder.

Varför är det häftigt att fotografera naturen?
-Jag tycker om att vara ute i naturen så det blev naturligt att kombinera mina två intressen.

Du ställde ut en serie bilder på Mölndalsån i november förra året. Vad fick du för reaktioner?
-Det var att de upptäckte hur fint det kunde vara här hemma. Det är lätt att bli hemmablind.

Vad är det som gör att du bestämmer dig för att det här vill jag fotografera?
-Det är något man fastnar för som en detalj, ett speciellt ljus, fascinerande färger eller ett intressant mönster.

Vad kommer du att fotografera i framtiden?
-Jag funderar på att kombinera gamla bilder av Mölndal med att ta nya och visa på hur det har förändrats.

Kristina Lindahl / Mölndals-Posten


Medlemskap i Naturfotograferna /N

Fick det glädjande beskedet att jag har blivit invald i föreningen Naturfotograferna /N.
Föreningen Naturfotograferna /N bildades den 2 april 1966. Göran Hansson, Lennart Norström och Arne Schmitz tog in initiativet till sammanslutningen, och skrapade ihop 28 namn på personer, som någorlunda regelbundet publicerade naturbilder i fackpressen. Flera av de stora föregångsmän inom naturfotografin fanns med bland dem: P O Swanberg, Hilding Mickelsson m.fl.Victor Hasselblad sympatiserade med föreningens mål och mening genom att upprätta ett årligt stipendium till unga naturfotografer, som han överlät åt /N att utse. Än idag har /N ett mycket högt anseende både i fotografkretsar och hos allmänheten. Att bli invald i /N är något av det finaste för en naturfotograf.

Föreningen har som mål att:

-samla seriöst arbetande naturfotografer verksamma i Sverige.
-verka för en sund och ärlig naturfotografering som gagnar naturskyddet.
-utöva rådgivande och upplysande verksamhet utåt.
-stödja medlemmarna i deras verksamhet.


Mölndalsån genom kameralinsen

Mikael Svensson har följt Mölndalsån från Västra Nedsjön i Härryda kommun till åns utlopp i Göta Älv . Nu ställer han ut sina bilder på Mölndals museum.

Från den lantliga idyllen i Hindås till den brusande storstaden Göteborg. Mölndalsån täcker in båda miljöerna. Ormbunkeblad inkapslade i is, röda näckroser, Kvarnbyns forsande vatten och en ensam båt upplagd för vintern. Alla dessa miljöer har Mikael Svensson mött när han besökt Mölndalsån för att dokumentera den med sin kamera. Efter att i flera år varit bosatt i fjällen flyttade Mikael för några år sedan tillbaka till Mölndal. Projektet med att följa Mölndalsån inledde han hösten 2004.

-Jag blev fascinerad av all kultur och historia som finns runt ån.

Mikael arbetar som fotograf till vardags. Bland annat fotograferade han miljökalendern i Härryda kommun förra året.

-Jag fotograferar mest naturlandskap. Det är det jag själv tycker är mest intressant. Han har följt ån under årets alla årstider och berättar hur skönt det är att åka ut i naturen med en termos kaffe. Mölndalsån är en del av vardagen för många boende i Härryda och Mölndals kommuner och just därför kanske många är hemmablinda för hur det egentligen ser ut vid ån.
-När man varit borta ett tag som jag som bodde 10 år i fjällen ser man nog ån med andra ögon, säger Mikael Svensson. Ån har betytt mycket ur ett historiskt perspektiv och det skulle vara synd om dess historia föll i glömska.

Mölnlycke fabriker är ett exempel på en industri som byggdes vid ån för att ha tillgång till vattnet. Detsamma gäller Kvarnbyn i Mölndal.

Utställningen på Mölndals museum innehåller förrutom bilderna också ett bildspel där lite av de historiska perspektivet tas upp. Mikael Svensson åker fortfarande ut till Mölndalsån och fotograferar. Han arbetar på en bok om ån tillsammans med journalisten Agneta Tjäder. Har du hittat något eget favoritställe längs ån?

-Det finns ett ställe av ån vid Kvarnberget, en bit från Hindås där det finns ett gammal kvarnhjul, det tycker jag om. Utställningen på Mölndals museum pågår till den 26 mars.

Johanna Bergström / Härryda-Posten


Mölndalsån från början till slut

Mikael Svensson har fångat natursköna vyer med sin kamera utmed hela Mölndalsån. Jag ville visa folk att Mölndalsån inte bara är den tråkiga biten mellan Mölndals bro och Göteborg, säger han.

På lördag öppnar fotografen Mikael Svenssons utställning på Mölndals museum. I två månader kan besökarna se hans bilder av naturen utmed Mölndalsån, från östra och Västra Nedsjön i Bollebygds och Härryda kommuner, till Göteborg där den mynnar i Göta älv. Mikael Svensson är uppvuxen i Bifrost. Efter att ha bott i tio år i det natursköna Grövelsjön i norra Dalarna återvände han till Mölndal hösten 2004. Det var då tanken på fotoprojektet började växa fram.
– Jag tyckte att det var roligt att göra något med lokal anknytning, säger Mikael.

Inte bara teknik
De gamla industrimiljöerna i Mölndal finns förstås representerade i utställningen. Men även en svan, ett frostigt träd och andra vackra naturbilder som man kanske inte spontant förknippar med Mölndalsån. Redan när det lämnar Nedsjöarna heter vattendraget faktiskt Mölndalsån. I ett års tid har Mikael varit ute med sin digitalkamera och hittat många olika motiv. Ofta är det detaljer i landskapet som lyfts fram som små konstverk i sig.
– Det handlar inte bara om teknik när man fotograferar, säger Mikael.
Men han experimenterar gärna med tekniken också – en gammal fabriksbyggnad har kolorerats i efterhand, grafittimuren i Krokslätt lyser färgstark mot en svartvit å.

Visar bildspel
På museet visas Mikaels bilder till musik och publiken får under 45 minuter se ett bildspel av fotografier från Mölndalsåns början till dess slut. Ute i utställningshallen kan man sedan betrakta 49 av bilderna i sin egen takt, både på fotopapper i glas och ram och tryckta på textil. Förhoppningen är att fotografierna så småningom ska samlas i en bok. Tidigare har Mikael har bland annat tagit foton för Mölndals stads julkort och Härryda kommuns miljökalender. Utställningen på Mölndals Museum öppnar den 21 januari och pågår fram till 26 mars.

Lina Österberg / Mölndals-Posten




Upp på Drottningens näsa

Ta chansen att göra visit hos en äkta drottning. Närmare bestämt till hennes majestäts höghets näsa… Drottningens riktiga namn är Rendalssølen.

Vissa fjäll har något majestätiskt över sig. En speciell utstrålning som gör att man blir alldeles knäsvag. Att fjällets profil liknar den gamla engelska drottningen Viktoria, gör ju inte saken sämre. Det är från Grövelsjöfjällen som hennes profil framträder som allra bäst. Hennes skarpa näsa och höga barm är ett tydligt landmärke, och hon skiljer sig markant mot sina lite rundare och lägre undersåtar. Det är inte bara hennes utseende som lockar, utan hon bjuder också på fina friluftsmöjligheter sommar som vinter.

Rendalssølen, som är Drottningens egentliga namn, är Grövelsjöns närmaste lite “alpina” topp, endast åtta mil enkel resa. Från matsalen på STF:s fjällstation i Grövelsjön har man fin utsikt mot henne. Vissa arbetsdagar på stationen känns tunga, då man ser Drottningen, vitpudrad under klarblå himmel. Vid en av våra januariturer till Rendalssølen åker vi som vanligt bil från Grövelsjön, till Grøndalens friluftsområde i Norge. Det är ett par kilometer från parkeringsplatsen till den mysiga lilla övernattningsstugan, Sandbu. Sandbustugan bjuder på något så ovanligt som gratis boende. Stugan hålls i gott skick av både dagsgäster som kommer för att fika, och oss andra som föredrar en varm stuga istället för att tälta och huttra i januarikylan. Sju personer har vi lyckats klämma in som mest, men då fick två förpassas ned på golvet.

Från Sandbu är det cirka 8 kilometers färd upp till den pampiga U-dalen, Sølenskardet. Inklämd i Sølenskardet ligger en vacker liten fjällsjö, Skårdstjørna (1202 möh). Sommartid kan man bli kvar både en och två timmar och bara njuta. Genom Sølenskardet passerade pilgrimsleden på väg mot målet Nidaros (gammalt namn för Trondheim) och Olav den heliges grav. Säkert stannade pilgrimmerna också vid Skårdstjørna och njöt för en stund.

Från Skårdstjørna går det att antingen fortsätta genom Sølenskardet mot Misterdalen eller till det gemytliga fiskelägret Fiskevollen. På denna västra sida uppleva Sølenmassivet som än mer alpint. Vi fortsätter vår tur och inser att med januaris kyla och sparsamma ljus är det bäst att skynda vidare. Vi har nu 550 höjdmeter kvar till toppen. Sølenmassivet består av tre toppar, varav den mittersta, den sk. näsan är högst med sina 1755 meter över havet. De två andra ligger strax under 1700. Vid uppstigen på toppen, sänder vi en beundrande tanke till de norska skidåkarna, bröderna Eggen. Sommaren och hösten 1965 löptränande de upp till toppen. De startade nere vid Galtsjøn (645 meter över havet) och tog sig upp de 1100 höjdmetrarna till toppröset på två timmar. Denna träning kunde ju resultera i en enda sak, guld i längdåknings-VM i Oslo 1966.

För oss andra som inte siktar mot guld finns det en liten platå 100 höjdmeter under toppen där vi kan pusta ut. Här går vi ut på en liten utlöpare och kikar över kanten. Vi möts av en syn som måste ge klättrare en glansig blick. Tyvärr verkar den nästan 700 meter höga väggen vara alldeles för lös för att vara hälsosam. Väl uppe på “näsan” har vi en ypperlig utsikt. Åt öster dominerar skogsmarker och lågfjäll, åt väster ligger Rondane, Dovre och Trollheimen. Så mycket mer hinner vi inte se för nu börjar klockan bli alltför mycket. Det är dags att slita av stighudarna och njuta av alla de höjdmetrar som vi tidigare fått slita för. Någon timme senare sitter vi i Sandbustugan. Kaminen är het, makaronerna kokar och stämningen är på topp!

Text och foto av Mikael Svensson publicerad i Utemagasinet, nr 2 - 1998.




Using Format